Närheten till Kanada och Alaska har gjort Seattle till USA:s hubb för vildmarksliv. Men sedan början av 2000-talet har Seattle gått in i en ny epok. Numera trängs lyxrestauranger och hippa hål-i-väggen-barer med personliga koncepthotell. Peter Smirnakos känner på kontrasterna.
Dimman ligger tät över Seattles asfaltspucklar. Staden är precis som San Francisco lagd på sju kullar, och även om de inte är lika branta här så bygger de känslan av charmig småstad. Jag är på promenad i stadsdelen Belltown på jakt efter det omtalade Ace Hotel. Det är torsdag morgon vid niotiden och folktomt. I centrala Seattles mest etablerade restaurang- och barkvarter – varför skulle någon visa sig ute före klockan 17.00?
Plötsligt dyker en flaggskeppsbutik för vildmarksmärket Patagonia upp. Inget konstigt med det, jag påminner mig om att staden älskar friluftsliv än mer än barliv och att närheten till naturen oftast är det som förs på tal när Seattle omnämns i olika sammanhang. Det, och några andra saker som kommer härifrån, som Starbucks, Boeing, Microsoft, Grey’s anatomy, Nordstrom och grunge.
En enstaka bil passerar mig på 1st Avenue, Belltowns huvudgata, jag tittar mig förvirrat omkring. Ingen att fråga och inga taxibilar. Det är tydligen omöjligt att få tag på taxi också har jag hört. Så omöjligt att det finns ett klassiskt Seattleskämt: ”Var i Seattle är det lättast att få tag på en taxi?” ”New York”.
Efter fyra, fem kvarter – och inte alls där kartan påstår att det ska ligga – dyker så det slitna tvåvåningshuset i tegel upp. Det är lika dött här som i resten av Belltown. Bara den svartvita skylten som stirrar på mig med statisk blick: ”Ace Hotel”.
Belltown har likt New Yorks Meatpacking district gjort en klassisk stadsdelsresa – från gammalt ruffigt fabriksområde till konstnärsmecka och hippt barcentrum under 1990-talet. De senaste tio åren har det etablerats fler och fler finkogar. Publiken är blandad även om många har sina rötter i konst- och musikscenen, men i dag är det den välbärgade kreativa elitens pengar som får Belltown att snurra ekonomiskt.
Ace Hotel är en av pusselbitarna i stadsdelens klassresa. Och kanske den tydligaste symbolen för det urbana Seattle – ett Seattle som inte alltid går klätt i fleece och hajkar i närliggande nationalparken Mount Rainier varje helg. Hotellet öppnades 1999 av tre killar i 35-årsåldern, Alex Calderwood, Wade Weigel och Doug Herrick. Trions ursprungsidé var att bygga ett hotell som skulle passa deras kompisars önskemål – unga kreativa människor som gillade design och en livfull omgivning, men som saknade pengar.
Formspråket påminner om ett mer gästvänligt gammalt dårhus: vita räta linjer och vitmålat tegel möter rostfritt stål i hyllor och handfat. Förutom i ett par av ”sviterna” som har badrum får gästerna finna sig i att gå på toaletten och duscha längre ner i korridoren. Men så kostar också rummen ungefär 700 kronor (sviterna omkring 1 000). I dag finns Ace Hotel i Portland, Palm Springs och sedan 2009 även i New York.
Ed Shahinian är föreståndare, en liten man med mjukt kroppsspråk och hornbågade glasögon. Han skrattar till självmedvetet när jag lanserar teorin om Ace som coolhetskatalysator för Seattle och Belltown.
– Jag skulle inte vilja påstå att det enbart är vår förtjänst att Belltown har blommat upp. Men det har definitivt hänt något med Seattles hotellutbud de senaste tio åren. Vi har fått fler hotell med en ungdomligare och mer urban touche. Mer attityd. Och det avspeglar sig så klart även i utelivet.
Ed har helt rätt. För att vara en stad i samma storlek som Göteborg är Seattle onekligen en vital hotellstad. På konsthotellet Max gäller olika bildteman på olika våningar: Courtney Love, Eddie Vedder, Kurt Cobain och andra grungeikoner pryder exempelvis dörrarna på våning två. Svenskklingande hotell Ändra har en uttalat skandinavisk profil och den lågmälda lobbyn möter med öppen spis och Alvar Aalto-möbler.
I det sparsmakades tecken går även Seattles mest klassiska hotell, Inn at the market, som trots sin turistflirtande placering mitt på fiskmarknaden lyckas hålla elegansen intakt. Havsutsikten och stans bästa franska bistro, Campagne, i bottenplanet hjälper givetvis till.
Lyxkedjan W slog upp sitt fjärde hotell i världen i Seattle 1999, samma år som Ace, och på Monaco och Sorrento finner man mer klassisk svulstighet. Seattles senaste tillskott är högteknologiska Hotel 1000. Här briljerar man med elektronisk ”do not disturb”-skylt, värmenivå som styrs av intelligent infraröd teknologi, och så klart, fritt bredband för alla gäster. Med tanke på att Seattle är djupaste Microsoftland känns ett högteknologiskt hotell lika självklart som en Patagoniabutik mitt i ett barområde. Förutom boutiquehotellen hittar man även the usual suspects – Sheraton, Four Seasons, Hyatt, Hilton, Westin etcetera.
Så varför alla dessa hotell? Det enkla svaret är just närheten till naturen. Seattle är nordvästra USA:s självklara hubb för all typ av vildmarkssemester. Sea Tac Airport är en av få flygplatser i världen som kan stoltsera med Alaskan Airlines svartmålade flygplan i hangaren. Hamnpromenaden i Seattle heter till och med Alaskan Way och härifrån utgår alla kryssningar till Alaska, det i särklass vanligaste sättet att uppleva USA:s sista vildmark.
Att ta sig till Kanada går på ett par timmar. Valsafari, skidåkning i Whistler eller storstadsliv i Vancouver är några av alternativen. Just kryssningarna är något som Seattle har satsat enormt på de senaste tio åren och antalet kryssare har ökat från cirka 6 000 personer per år 1999, till närmare 350 000 i dag. Självklart ökar behovet av sängar i staden.
Jag inser att det vore ett gigantiskt faux pax att försöka uppleva Seattle enbart ur ett storstadsperspektiv och bestämmer mig för att åka till nationalparken Mount Rainer ett par timmar söderut. En klar dag är det fri sikt mot det 4 392 meter höga berget som innehar världsrekordet i snömängd under ett år: från den 19 februari 1971 till den 18 februari 1972 föll det imponerande 31,1 meter.
Vägen till Mount Rainier är Twin Peaks-land. På riktigt. Bara fem, sex mil från Seattle ligger orterna North Bend och Snoqualmie där David Lynchs världsberömda tv-serie spelades in i början av 1990-talet. Bussen svischar förbi tallar och klarblåa insjöar och jag inser att jag har flugit över halva jordklotet för att uppleva … svensk natur. Lite ironiskt är det allt, även om inte upplevelsen blir mindre uppfriskande för det. Och vi har ju faktiskt inget berg som mäter över 4 000 meter på höjden.
Efter cirka tre timmar i bussen når vi foten av Mount Rainer och den anrika lodgen Paradise Inn från 1916. Den vällagade hamburgerlunchen med en genomskinlig Budweiser sätter in ny energi som hjälper mig upp för en av de lättare vandringslederna på berget. Luften är klar och uppiggande. Många Seattlebor åker hit för att vandra och campa ett par dagar över helgen. Jag förstår varför.
Bussen rullar tillbaka in i Seattle vid sextiden. Jag hinner med en snabb dusch i mitt högteknologiska rum innan det är dags för middag och barrunda. Dahlia Lounge ser ut som en modern opiumhåla. Det är en av Tom Douglas, Seattles kulinariska geni, fem restauranger och ska enligt lokala rekommendationer vara ett säkert kort. Köket är ett kryddstarkt men klassiskt ”pacific northwest” med mycket fisk och skaldjur på menyn. En grillad kungslax från Alaska blandar sig perfekt med blomkålen och den smöriga potatisen. Jag sköljer ner den med ett glas riesling och tar det säkra för det osäkra och beställer en taxi för att ta mig vidare.
Zig Zag är nästa anhalt, Seattles bästa cocktailbar som gömmer sig i en trappa en bit nedanför fiskemarknaden Pikes Place. Chauffören är inte till mycket hjälp, men kartan och min envishet tar mig till slut in i lokalen som direkt för tankarna till förbudstiden. Bakom baren står Erik, ett drinkproffs i 25-årsåldern med skarpa ansiktsdrag, Donnie Brasco-frisyr, vit skjorta, vinröd slips och mörk väst. Exakt så här borde alla bartendrar se ut tänker jag och beställer en sidecar. Erik blir nyfiken när han får höra att jag är från Sverige.
– Jag har finskt påbrå, berättar han entusiastiskt. Min farfarsfar kom till USA, så jag är fjärde generationen. Jag heter Häkkinen och jag är inte ensam om att ha skandinaviskt påbrå här. Fråga bara efter människors efternamn så får du se.
Han plockar fram ett drinkunderlägg och skriver ner min nästa anhalt: ”Bathtub Gin & Co. Belltown, b/t 1st & 2nd Av & Blanchard”.
– Det här är ett nyöppnat ställe. En kompis till mig har öppnat det i sin källare. Det är svårt att hitta till, väldigt hemligt, very newyorkish … Jag tror du kommer gilla det, säger han med ett leende. Fråga efter Marcus, säg hej från mig.
Jodå, för att hitta Bathtub Gin & Co skulle det behövas gps. Men mitt drinkunderlägg ger mig en hint om var jag ska leta och tre rökare som står och hänger i en smal gränd avslöjar till slut barens superhemliga ingång. Det är tegelväggar, mörka träslag och svartvita bilder på väggarna.
En kort trappa leder upp till den minimala baren, en kort trappa leder ner till de cirka tio sittplatserna. Det är som att kliva in i ett skyddsrum – fast mysigt. Jag tittar mig omkring och funderar över om någon annan av de fem hippa nattsuddarna i lokalen möjligen kan har varit på bergsvandring i dag. Längre bort från Mount Rainier än så här går det inte att komma.
– Är du Marcus? frågar jag bartendern. Jag ska hälsa från Erik på Zig Zag.
– Slå dig ner, vad vill du ha för drink?
BOENDE
Hotel Max
Sedan 2005 stadens konsthotell med över 350 fotografier och originalverk spridda i lokalerna. Snygg skylt i neonrosa och bra sushirestaurang på gatuplanet, Red Fin.
620 Stewart Street
+1-206-728 62 99
dubbelrum från 1 200 kronor
Hotel 1000
För den som vill ha lyx- och businesshotellens funktionalitet, men ändå gillar det personliga tilltalet och boutiquehotellens individualism. Många högteknologiska finesser, som elektronisk ”stör ej”-skylt.
1000 First Avenue
+1- 206-957 10 00
dubbelrum från 2 800 kronor
Ändra
Skandinaviskt tema präglar detta hotell med svenskklingande namn. Alvar Aalto, Arne Jacobsen, furu, öppen spis och synliga vedträn bidrar till den sparsmakade mysigheten vi så väl känner igen.
2000 4th Avenue
+1-206-448 86 00
dubbelrum från 1 600 kronor
Inn at the market
Klassiskt hotell från 1985 precis nere vid fiskmarknaden. Stans bästa franska restaurang, Campagne, i samma hus. Ett säkert kort.
86 Pine Street
+1-206-443 36 00
dubbelrum från 1 900 kronor
Ace Hotel
Föregångare inom budgetboutiquegenren. Startade i Seattle 1999 och finns nu i även i Portland, Palm Springs och New York.
2423 First Avenue
+1-206-448 47 21
dubbelrum från 800 kronor
RESTAURANGER
Dahlia Lounge
Charmerande opiumhåleinredning från Seattles kändaste krögare, Tom Douglas.
Fisk- och skaldjurstung meny i klassisk ”pacific northwest”-stil.
2001 4th Avenue
+1-206-682 41 42
tomdouglas.com
Nishino Restaurant
Japanska Nishino vid Madison Park bjuder på Seattles bästa sushi. Ägaren Tatsu Nishino kommer från Nobu i Los Angeles.
3130 East Madison Street
+1-206-322 58 00
nishinorestaurant.com
Metropolitan Grill
I Seattle äter man med fördel fisk, men för den som trots allt är sugen på kött är Metropolitan Grill ett måste. Känns som ett stort klubbhus från förra sekelskiftet.
820 2nd Avenue
+1-206-624 32 87
themetropolitangrill.com
The Pink Door
Middag, kabaré, burlesqueshow. På Pink Door kan du få allt i ett. Murrigt romantisk inredning och italiensk-amerikanskt crossoverkök. Den hemliga ingången är belägen mitt emot stadens klassiska irländska pub, Kells.
1919 Post Alley, Pike Place market
+1-206-443 32 41
thepinkdoor.net
Space Needle
Dyrt, men en middag i Seattles största snurrande arkitektoniska ikon från 1962 är trots allt en kul upplevelse.
203 6th Avenue
+1-206-905 22 00
spaceneedle.com