Thailand: Cykelsemester i Thailand
Thailand

Cykelsemester i Thailand

Bilderna av Thailand är välbekanta. Ansedda paradisstränder som tävlar i vykortsperfektionism. Följ med fotografen Daniel Ohlsson på en resa med ett annat perspektiv på vårt favoritresmål i öst, när han upptäcker landet från en cykel, från Hua Hin till Chumphon bortom motorvägens brus, längs små grusvägar inramade av majestätiska palmer, in i små byar och ut på undangömda stränder. Följ med på en resa ut till det riktiga Thailand.

Text & foto: Daniel Ohlsson

 

 

Jag kan bara inte låta bli att vissla. Jag visslar så högt jag kan men motvinden dränker varje liten ton jag får fram. Ingen skulle ändå kunna höra mina falska toner där jag cyklar fram på en liten, öde skogsväg någonstans mellan Hua Hin och Chumphon, precis där Thailand är som smalast.

Kokospalmerna ramar in min färd och gör den smala, lilla gatan till en mäktig allé. Kokosplockaren Som tittar förundrat på mig när jag rullar genom den stora plantagen. Han står med en lång, lång pinne som han använder till att raka ner kokosnötterna med. När jag på knagglig thailändska frågar efter vägen till Chumphon spricker han upp i ett leende.
– Klai, klai mak! svarar han och pekar ut riktningen med sin långa kokospinne.

Det är långt kvar, väldigt långt, enligt Som. Så jag trampar vidare, förbi kokosplantagen, genom en liten by, runt en krök och ut längs en strand som aldrig verkar att ta slut.

Ett par dagar tidigare rullade vi ut ur Hua Hin, jag och sex andra cyklister, på väg mot målet i Chumphon cirka 380 kilometer söderut. Fast beslutna att se ett lite annorlunda Thailand och från lite närmare håll. Och framför allt ville vi hitta de där små smultronställena längs kusten som man så lätt missar från buss, bil och flyg.

Redan innan vi har hunnit börja vår resa tappar jag bort de andra. Jag hittar en liten by i utkanten av Hua Hin som jag bara är tvungen att stanna till i. När jag sakta rullar längs byns huvudgata glider en vespa med en hel familj på upp bredvid mig och frågar vart jag är på väg. Den lilla flickan pekar på mina gula cykelväskor och skrattar. Det här med cykelsemestrande turister är inte en helt vanlig syn och vårt tilltag att trampa oss genom landet väcker leende förundran.

 

 

Under min vecka på cykel kommer detta att upprepa sig många gånger. Nyfikna blickar, glada tillrop, hälsningar, glatt tutande bilar, fruktbjudningar och kafferep. Min cykel blir en fantastisk dörröppnare till människor som jag annars inte hade börjat att prata med. Som Tong Mak Mao som säljer underbara mangofrukter längs motorvägen i Kanan, som Wattana och Sonsak som hjälper mig att binda fast hela min packning när cykelväskan rämnar och (som) alla underbara, små restauranger längs vägen som gång på gång har förbluffat med smaksensationer. Men föga vet jag om vad som komma skall nu, ett par kilometer utanför Hua Hin, när den vespaburna familjen vinkar adjö och lämnar mig ensam vid vägrenen.

Mitt sällskap är redan långt borta så jag börjar att trampa längs den långa, smala vägen ner mot havet strax utanför Pranburi. Redan innan sista kurvan innan den långa stranden visar sig, slår den salta havsdoften mot mig. Jag har precis hittat en av mina medcyklister och vi drabbas av en märklig känsla när vi rullar ut på stranden efter en dagsetapp på lite drygt 60 kilometer.

Jag har besökt hundratals stränder i Thailand, den ena vackrare än den andra. Det är som om de alla deltog i en tävling i vacker inramning och potatismjölsliknande sand.
Stranden utanför Pranburi är absolut inte den vackraste som jag har sett i Thailand, men känslan av att trampat en hel dag för att ta sig hit är mäktig och just när vi rullar den sista kilometern mot hotellet borta vid klippan är just den här stranden den ljuvligaste i hela världen. För oss är det inte ett vanligt hotell som väntar, det är paradiset.

– Det ska bli underbart med ett dopp i poolen och en iskall Chang – herregud, vad vi är värda det! utbrister Mari på cykeln bredvid min. Det är första gången som Mari Bareksten från Oslo ger sig ut på ett cykeläventyr som detta. Det är faktiskt första gången som hon cyklar en längre sträcka över huvud taget.

– Jag tror att det längsta som jag har cyklat i mitt liv är en mil, så jag var milt sagt lite nervös innan den här turen. Men nu har jag klarat första etappen och det verkar ju gå vägen!
Hon hymlar inte med att det är väldigt skönt att komma fram till ett paradis som bara ropar belöning, ett svalkande hav och en öde strand, perfekt för att bara koppla av på. Inte många minuter efter att vi har ställt ifrån oss våra cyklar dyker hon ner i hotellets infinitypool.

 

 

Morgonen därpå hälsar oss med en imponerande soluppgång. Tidvattnets ebb har blottat stranden och i den fuktiga sanden reflekteras dagens första solstrålar. Kvällen innan räknade jag till 74 upplysta räkbåtar som låg som ett pärlhalsband längs horisonten. Nu syns bara ett par fiskare till där de ligger med sina klassiska, färgglada båtar en bit ut till havs. Havet är helt spegelblankt och en stilla paddeltur innan ytterligare några mil på cykelsadeln väntar går inte att motstå.

Efter frukost ropar dock våra parkerade cyklar allt mer ihärdigt på oss och för att hinna dagens etapp på drygt åtta mil rullar vi i samlad trupp iväg över stranden. Hjulen sjunker ner i den mjuka, varma sanden och att driva tramporna framåt och runt är ingen lätt uppgift. Men det gör liksom inget, det är sådan skön känsla att cykla här.

Snart är vi uppe på en liten väg, även den inramad av höga palmer. Alla som vi möter vinkar glatt och jag kan inte låta bli att jämföra vår start på dagen med morgonrusningen i Stockholms city. Arga cyklister i slimmade cykelkläder, den ena cykeln mer kittad än den andra och idel sura miner. Vid Slussen 8.32 en onsdagsmorgon finns det ingen som ler, en ilsken ringklocka är allt som hörs. Denna onsdagsmorgon utanför Pranburi finns det ingen som inte hälsar glatt. Det finns ingen som trängs, ingen som måste komma fram först. Ingen arg ringklocka ljuder över de ståtliga palmerna.
Jag ler lite för mig själv som så många gånger på denna resa och trampar vidare.

Några kilometer senare stannar jag till hos Pa La-Aed som sitter med sina väninnor vid en gigantisk hög med kokosnötter. Det är en febril aktivitet i den lilla gruppen och kokosflisorna flyger till höger och vänster. De rensar ut kokosköttet, tappar ut mjölken i en skål och sorterar bort skalet. Allt kan användas, inget förgås.
Pa La-Aed berättar att de jobbar åtta timmar om dagen och tjänar två bath, ungefär 25 öre, per kilo kokosnötter som de rensar. En bra dag kan de komma upp i 125 kilo kokosnötter. När jag frågar om jag får ta en bild av henne blir det liv i gruppen. Alla kvinnor skrattar glatt och klappar händerna. Pa La-Aed rättar till sin kofta och ler blygt.

– Kan du skicka bilden? frågar hon lite försynt. Jag lovar att hon ska få den på något sätt, om jag så måste cykla hela vägen från Hua Hin igen.
Uppe på sadeln igen vänder jag mig om.

Kvinnorna vid kokosnötshögen vinkar efter mig. Morgonrusningen vid Slussen kunde inte vara längre bort.

 

 

I många kilometer rullar jag sedan fram i min ensamhet. Jag trampar längs små, små grusvägar, en liten bit på en pulserande motorväg, längs stränder och genom små byar. Gång på gång konstaterar jag för mig själv att det är så här Thailand ska upplevas på riktigt. Nära, långsamt och leende. Jag märker att jag visslar igen. Plötsligt väcks jag ur mina dagdrömmar. Längst uppe på ett krön skymtar två andra cyklister som jag inte känner igen. När jag närmar mig ser jag att det inte bara är två cyklister. Det är tre, men en sitter i en cykelsadel.

– Do you want a banana? är det första jag hör när jag närmar mig.
Fyråriga Noella i cykelsadeln verkar tycka att jag ser hungrig ut och sträcker ut sin halvätna banan mot mig. Noellas föräldrar, Nadia Khouhl och Neil Chantler, berättar att de bestämde sig för att lämna sitt liv i franska Antibes för ett år, köpa en flygbiljett till Asien och väl här köpa två fullutrustade cyklar och trampa iväg från Bangkok.

– Vi söker en alternativ livsstil och äter bara frukt och grönsaker, berättar Nadia. Vi fungerar bättre utan animaliska produkter och det är så mycket lättare att vara frugivorer här i Thailand. Hon berättar att deras kostvanor har miljömässiga orsaker men att de också känner att de mår bättre när de inte äter animaliska produkter eller spannmål. Att de väljer att cykla är så klart en del av den livsstil som de har valt, de kommer närmare naturen och gör mindre påverkan på densamma.

– Hade alla ätit som vi hade världen varit ett bättre ställe, säger Nadia och kastar bananskalet ut i skogen.
Innan vi skiljs åt erbjuder Noella mig en ny banan. Hon tycker verkligen att jag behöver den, och hon har kanske rätt. Jag har fortfarande långt kvar på min cykeltur.
När jag trampar iväg hör jag henne ropa efter mig:
– Don’t forget the banana!

 

 

När jag lämnade Hua Hin fyra dagar tidigare visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta. Allt jag visste var att jag nu skulle få en chans att upptäcka alla dessa små pärlor som bara har svischat förbi längs motorvägen alla gånger som jag har åkt här med buss, bil och motorcykel. Visst hittade jag dem. Och mer därtill. Den lilla fiskehamnen i Ban Saphan, den grillade tonfisken i Ban Krut och alla underbara vägvisare i A. Thap Sakae.

Listan över de där charmigt genuina hålorna och de små, välskötta hotellen och de fina stränderna som alla badar i vackra soluppgångar kan göras hur lång som helst. Inte många av dem hade jag hittat om jag hade tagit bussen eller kört bil för att ta mig samma sträcka. Absolut inte. Minnena stannar kvar i kroppen. Och känslan av att rulla fram – omsluten av palmer vid ett hav längs alla dessa byar, med alla dessa historier, med alla dessa möten – lever kvar.
Innan jag vet ordet av trängs jag väl i morgonrusningen vid Slussen igen. Då lovar i alla fall jag att jag ska vissla.

 

GUIDE THAILAND

Invånare: 69,5 miljoner.

Språk: Thailändska är officiellt språk, engelska fungerar bra på turistorterna.

Valuta: 1 Baht = 0.25 kr.

Tidskillnad: 5 timmar före under svensk sommartid, 6 timmar före under vintertid.

Visum: Behövs ej för svenska medborgare om man stannar kortare än 30 dagar.

Ta dig hit: Ett flertal bolag flyger från Stockholm till Bangkok med mellanlandning i Europa. Thai Air flyger direkt från Stockholm och Köpenhamn på strax över tio timmar. Priserna börjar så lågt som cirka 5 000 kronor under lågsäsong men kan stiga till det tredubbla under högsäsongen kring jul och nyår.

Ta dig runt: Med cykel.

BOENDE:

Let's Sea Hua Hin Al Fresco Resort
Ett skönt och avslappnat boutiquehotell i södra änden av den långa stranden i Hua Hin med en fantastisk frukost. Stora rum och en härlig pool. Vill du komma bort från den värsta kommersen i Hua Hin är det här stället för dig.

83/188 Soi Huathanon 23, Khaotakieb-Hua Hin Road. Hua Hin
Lediga rum & priser

 

Hansar Pranburi
Hotellet vid slutet av stranden. Kanske inte de allra finaste rummen som du kommer att stöta på, men läget är svårslaget. Hit kommer du för total avslappning. Det finns inget att göra och det är en bra bit in till närmsta by, så om det är vila och lugn som du söker är det hit du ska ta dig.

Sam Roi Yot sub-district, Ban Sam Roi Yot, Prachuap
hansarpranburi.com

Baan Grood Arcadia Resort & Spa
Ett skönt litet hotell, ungefär 20 mil söder om Hua Hin, som har kvar all sin thailändska charm. Rummen är helt okej, hit hittar inte många utländska turister och hotellet erbjuder ett prisvärt boende precis vid stranden. Om du letar lyxhotell i klassisk bemärkelse är inte denna by något för dig – men om du letar charm så har du kommit rätt.

333/2 Moo 3 T.Thongchai A.Bangsapan,Bankrut Beach, Baan Grood Beach, Prachuap Khiri Khan

Lediga rum & priser

MAT & DRYCK:

Längs din väg mellan Hua Hin och Chumphon kommer du att finna mängder av magiska, små restauranger som kommer att chockera dig med sin matlagning. Du kommer att hitta härliga matmarknader och små hål i väggen. Min rekommendation är enkel: Våga testa allt! Det är här som du hittar den allra bästa thaimaten. I fiskebyarna som du passerar dominerar så klart alla havets läckerheter som grillade krabbor, räkor, tonfisk och bläckfisk. Den ena anrättningen godare än den andra. Thailändsk kokkonst handlar om balans i smakerna salt, sött, syrligt och hett. Så gör som thailändarna själva – beställ in en hel buffé av rätter, ställ dem på mitten av bordet och dela med dina vänner.

SE & GÖRA:
Ännu mera cykling
I utkanten av Hua Hin finns det riktigt roliga berg som är som gjorda för mountainbikes. Små, asfalterade vägar tar dig ut på landsbygden och ger en fantastiskt bra träning på köpet. Fråga i någon av de fyra cykelaffärerna efter tips.

Wing 5 – Ao Manao
En av landets vackraste vikar hittar du undangömd på en flygbas, tillhörande det thailändska flygvapnet. Även om basen är aktiv är det inget problem att komma in här och den är väl värd ett besök. För att komma hit måste du även korsa en av startbanorna. Se dig dock noga för här – störst går först. Du kan även bo på området – Wing 5 – men eftersom officerare får förtur blir rummen snabbt slutsålda, då Ao Manao är väldigt populärt bland thailändarna själva. Boende reserveras på 53:e skvadronen.

Tel: +66(0) 3261 1017, 0 3261 1031 ext. 2146.
Hitta hit: fem kilometer söder om Prachuap

STRÄNDER:
Hua Hin
Hua Hin är en av Thailands äldsta badorter som blev populär redan i början på 1920-talet, då kung Rama VII byggde templet ”Klai Kang Won” eller ”långt bortom bekymmer” lite fritt översatt. Den lilla byn har växt snabbt och har i dag drygt 80 000 invånare. Stranden är fin och populariteten är lätt att förstå. Men du är långt ifrån ensam och den där gamla charmen har tyvärr försvunnit i takt med exploateringen av staden.

Pranburi
Cirka 35 kilometer söder om Hua Hin ligger denna lilla oslipade diamant till strand. Den kanske inte har den mest finkorniga sanden eller det mest turkosa vattnet, men läget är helt oslagbart. Stranden är orörd och här finns bara ett fåtal hotell. Hit kommer du för att koppla av, för att ta en stilla paddeltur i soluppgången och för att bara vara.
 

Ban Krut
En charmig liten by, cirka 20 mil söder om Hua Hin. Här finns en del hotell och den långa stranden är riktigt fin. Läget mitt i ingenstans gör att få utländska turister hittar hit. Det är en riktig pärla, värd att upplevas.

Haad Sai Kaew
Den vita sandens strand. En flera kilometer lång strand, helt tom på både folk och hotell – enbart några fiskare syns till. Så vill du finna lugnet i all din ensamhet är det här det här din plats. Ta med egen mat och även vatten – det är långt till närmsta matställe.

CYKLA:

Att cykla på egen hand i Thailand funkar väldigt bra. Hjälpsamma människor, bra vägar – på en del ställen riktigt bra cykelbanor till och med – och en härlig miljö. Det är aldrig långt från bra boende och fantastisk mat. I Bangkok kan du hyra en bra mountainbike för cirka 100 kronor per dag.

Tänk dock på att det är vänstertrafik och att många skyltar är med thailändska tecken så ska skaffa en bra karta och håll koll på var du är.

Vill du inte cykla på egen hand är Grasshopper Adventures en bra rekommendation. De erbjuder guidade turer över stora delar av Asien, allt från korta dagstripper till turer på flera veckor.

MER INFORMATION:

grasshopperadventures.com

 

 

 

Publicerad: 2015-02-13