Komikern och programledaren Valle Westesson är för nionde gången tillbaka med en ny upplaga av 100 balla ställen i Skåne, den ultimata guideboken för resenären som vill semestra på hemmaplan och upptäcka de lite mer unika platserna i Skåne. Några av de platser som är nya i årets upplaga är Jesusgraven utanför Ängelholm, Grand Circus Hotell i Malmö, Tatung Kinakrog i Lund och Fritidsbaren strax utanför Ystad. Så här i Coronatider har Valle tagit fram sina tio utomhusfavoriter för RES.
Övergiva vikingalandet i Skånes Fagerhult
Bo Andersson hade drömmen om ett sommarland och förverkligade den tillsammans med sin familj. Utifrån ingenting anlade de, med 1970-talets mått, en riktigt fräsig temapark. De grävde ett vattensystem med dammar, kanaler, broar och till och med en fors, köpte in båtar formade som svanar. De formgjöt dinosaurier i betong och byggde miniatyrer av kyrkor, väderkvarnar och timmerstugor. Dinosar är ju populära bland barn, men man kommer inte heller ifrån det faktum att det skiljde några årmiljoner mellan vikingar och dinosaurier. Fast sådana trivialiteter har aldrig hindrat visionärer. Vikingaland stängde 1985, men ruinstaden finns kvar att besöka - krackelerade dinosaurier och allt.
Grottorna på Kullaberg
Kullaberg utgör tippen av den spetsiga halvö som sticker ut i Kattegatt mellan Helsingborg och Ängelholm. Hela området är både intressant och vackert och utmärkt att bara bila eller cykla omkring på utan större mål för dagen. Det är en slags nordvästlig motsvarighet till Österlen fast med fler åretruntboende. Där finns lika många korsvirkeshus, gemytliga byar och små pensionat, fast alltså lite mer bofasta pengar. Dragningskraften kommer från den klassiska turistorten Mölle där det syndiga badlivet blomstrade för 100 år sen. Mycket av naturen ligger kvar i samma dramatiska dvala som i början av 1900-talet. Stora delar av ön är idag ett naturreservat och man får alltså inte elda, plocka blommor eller knäcka nacken på svanar etc. Men man får klättra, bada och vandra längs kusten. Om man följer hela kuststräckan runt udden kan man ha lyckan att stöta på över 100 grottor.
Snapphanestallarna
Snapphanarna var det svenska namnet på den grupp av stråtrövare och friskyttar som verkade i skogarna vid den svensk-danska gränsen. Det sägs att en viss bergsklyfta - Snapphanestallarna - ska ha tjänat som stall för hästar, och att fångar också ska ha gömts där under eländiga former. För detta finns inga belägg, men många berättelser är ju läsvärda även om dom inte är strikt dokumentära. Det som kallas Snapphanestallarna är en 20 meter lång klyfta skapad för en miljard år sedan av magma som sprutade upp ur jordskorpan. Lägg därtill hela ravinen som senaste istiden skapat, och lämnat Trollebäcken porlande där nere i dalen. Och du behöver inte vara rädd för att behöva trängas med horder av turister och andra nyfikna. Det faktum att man inte kan nå Snapphanestallarna annat än till fots gör att man oftast är ensam där.
St Pauli mellersta kyrkogård
När befolkningsexplosionen och urbaniseringen tog fart i Malmö räckte den gamla kyrkogården inte till och man anlade tre kyrkogårdar i anslutning till S:t Pauli kyrka. Den andra i kronologisk ordning ligger mellan S:t Knuts väg och Nobelvägen och är den mest intressanta. Förutom stora fina lövträd och välkrattade gångar hittar man här poeten Hjalmar Gullbergs grav. I det hörn av kyrkogården som ligger närmast S:t Knuts torg finns den romska delen av begravningsplatsen, och det är möjligen också den vackraste. Grifterna bejakar gärna dekorationer och blomster. Vissa är pampiga, på gränsen till överdådigt vackra i sin strävan att hylla den som är saknad. Ta i beaktande att det är högst aktuella gravar för dom anhöriga, även om dom är tillgängliga för allmänheten.
Bärnstensstranden i Kämpinge
I vattenbrynet på stranden i Kämpinge finns mycket bärnsten att finna. Allt från pyttesmå bitar till kastanjestora klumpar. Bärnstenen består av kåda som runnit ut från tallar och granar för 30–50 miljoner år sen. Kådan stelnade och hamnade i olika lager av sediment i havsbottnen där den då och då sipprat ut i små bitar. Den har varit känd och populär hos mänskor sen stenåldern vilket många gravfynd visar. Den är lätt att hitta och lätt att snida till former och symboler man tyckt om att smycka sig med. Vill du veta mer om bärnsten kan det vara lämpligt att, utöver tiden på stranden, avlägga ett besök på Bärnstensmuseet i Kämpinge.
Ivö klack
Ivön fick sin andra peak under 1900-talets första hälft då man upptäckte att berget var byggt av kaolin. Det är en ganska ovanlig sorts lera som är väldigt användbar vid tillverkningen av porslin. 200 lokala gubbar med hatt och mustasch sattes i arbete. För lite småväxel om dagen hackade dom gladeligen loss kaolinet, anrikade det i dammar och skeppade det med pråm över till Bromölla där Iföverken växte fram. Över hela världen spolades det i sanitetsporslin bestående av kaolinlera från Ivö klack. Men en dag tog kaolinet slut. De stora dammarna där man anrikade kaolinet täcktes av buskar och träd. Naturen jobbar ju som bekant hela tiden och idag är det för ett otränat öga inte mycket kvar av storhetstidens bruksanläggningar. Rotar man däremot i jord och i kalk hittar man snart spår av båda storhetstiderna.
Gunnarps tegelugn i Tjörnarp
I brist på stora skogar blev teglet den skånska byggboomens favoritmaterial och i varenda vägkrök från Trelleborg till Örkelljunga sattes det upp ett tegelbruk. I Tjörnarp växte det fram som ett litet gårdsföretag, men det expanderade stort när järnvägen drogs precis vid tomtgränsen. Som mest tillverkades 2,5 miljoner tegelstenar per år av Gunnarps, som blev ortens stora arbetsgivare. När Gunnarps varit igång i lite mer än 100 år, 1958, brann ugnen upp. Det innebar också att produktionen lades ner och skorstenen revs. Det som möter en när man kommer hit idag är en så kallad ringugn. Det innebär en oval byggnad med ett tjugotal välvda ingångar jämnt fördelade på utsidan. Om man hukar sig och tar ett par steg in möts man av en välvd gång som löper runt hela byggnaden och det var i denna man en gång gräddade teglet.
Koloniområdet i Landskrona
Landskrona är en av Sveriges vackraste städer. Stora delar av dess gamla bebyggelse med en- och flervåningshus från 1700- och 1800-talet står kvar och ger en mysig känsla av slumrande småstad. Allt är som bekant inte bara frid och fröjd, men det är just dom orden som kommer till en om man strosar omkring i den trädgård som kallas Citadellets koloniområde. Citadellet är den gamla renässansborgen med dubbla vallgravar. Dessa vallgravar och kanaler sträckte sig en gång långt in i stadens bebyggelse, men har under åren fyllts igen och belagts med mer praktiska men mindre romantiska material. Däremot har man haft den goda smaken att på dom kvarvarande vallarna bygga ett koloniområde som tycks flyta i ett med svenska mått oöversiktligt system av kanaler. Området är Sveriges äldsta bevarade och anlades 1901. Här finns också, såklart, ett litet kolonimuseum.
Hälleberga backe
Hälleberga backe är en jättelik anläggning som en gång tronade uppe på Hälleberget. Det är inte mycket man känner till om livet i det här bygget, men vissa urgröpningar i Hällebergets berghäll tyder på en tidig form av gruvdrift. Någon gång mellan år 400 och 700 beräknas borgen ha uppförts och den tronade säkert ståtlig där uppe på backen. Kanske förlorade den sin status när kristendomen förde med sig nya seder och förutsättningar för mänskligt liv här i djupaste Göinge. Tidsperioden då borgen byggdes är romersk järnålder, folkvandringstid eller vendeltid, alltså strax före vikingatiden och den är samtida med staden Uppåkra utanför Lund. Arkeologerna har ännu inte grävt i området och skriftliga källor från den aktuella tiden är obefintliga, så kanske är det till folktron och det muntliga berättandet vi får vända oss.
Minnet av Bagga-Sven
Sven ”Baggen” Persson föddes i Ballingslöv 1876. Han har lämnat efter sig en inskription på en sten, som han inte reste själv, men han skrev några intressanta rader på den. Han författade och gav ut tre böcker som finns bevarade tack vare Ballingslövs byalag och kan läsas i inscannat format på deras hemsida. De tre böckerna är en samling rena uppmaningar om hur man ska leva, ungefär som en tidig form av självhjälpsbok. Idag är böckerna spännande att läsa om inte annat så för att det är det närmsta vi kommer en föregångare till folks digitala väggar och flöden. Bagga-Sven Persson skapade sina egna kanaler för att föra ut sina idéer och tack vare den där stenen på Hinnebjer berättas hans ord – galna eller inte – vidare 100 år senare.
Nya upplagan av 100 balla ställen i Skåne hittar du i din bokhandel på gatan eller på nätet.
Valle Westesson är komiker, författare, kulturproducent och regissör. Men helst av allt är han på jakt efter fler balla ställen.