Ivön fick sin andra peak under 1900-talets första hälft då man upptäckte att berget var byggt av kaolin. Det är en ganska ovanlig sorts lera som är väldigt användbar vid tillverkningen av porslin. 200 lokala gubbar med hatt och mustasch sattes i arbete. För lite småväxel om dagen hackade dom gladeligen loss kaolinet, anrikade det i dammar och skeppade det med pråm över till Bromölla där Iföverken växte fram. Över hela världen spolades det i sanitetsporslin bestående av kaolinlera från Ivö klack. Men en dag tog kaolinet slut. De stora dammarna där man anrikade kaolinet täcktes av buskar och träd. Naturen jobbar ju som bekant hela tiden och idag är det för ett otränat öga inte mycket kvar av storhetstidens bruksanläggningar. Rotar man däremot i jord och i kalk hittar man snart spår av båda storhetstiderna.

Ett tips ur komikern och programledaren Valle Westesson 100 balla ställen i Skåne.