Välkylda toppar och hisnande dalar. En timmes resa från Spaniens främsta partystad väntar lugn, ro och bra mat i lugna Montseny.
Från Barcelona är det nära till den vackra spanska landsbygden. En dryg timme från storstadslivet ligger området Montseny, där bergen erbjuder svalka, vandring och avkoppling.
Vi slår vi upp balkongdörrarna. Hotellet ligger högt på en bergssida, sju hundra femtio meter över havet, och luften är behagligt sval. Från vår balkong ser vi ner på några gamla bondgårdar en bit bort och den slingrande lilla väg som leder hit. Bortom bondgårdarna reser sig ett mäktigt berg täckt av gröna träd. Solen har tagit sig över berget och skiner in på balkongen. Fåglarna sjunger och några kor råmar, annars är det tyst och lugnt. Kontrasten från Barcelona är stor. För någon timme sedan var vi mitt i stan. Luften dallrade. Polisbilarna tjöt, mopederna tutade och vi satt på ett kafé och funderade på vart vi skulle åka för att få lite omväxling från stadslivet. Några bilder i vår guidebok fångade vårt intresse. Berg, frodig grönska och vin på en balkong med utsikt lockade. När damen på kaféet sa att bilderna var tagna i hennes favoritområde bestämde vi oss. På Internet hittade vi hotellet som verkade uppfylla våra drömmar och via sajten fick vi också en enorm rabatt på priset. Vi packade snabbt på oss lite mat, sedan klev vi rakt ner i tunnelbanan och vidare ombord på lokaltåget norrut. Efter en kort tågresa klev vi av i den lilla sömniga staden Sant Celoni för att ta en taxi sista biten. Redan här kände vi att vi var på rätt väg. Små berg täckta av gröna träd omgav järnvägen och skitiga mountainbike-cyklister susade förbi på gatan. Barcelona kändes långt borta. Vi haffade den enda taxi som syntes utanför stationen.
- Aah, ska ni bo på Sant Bernat, sa chauffören. Det är väldigt fint, och dyrt.
- Vi vet, men vi fick ett bra pris och har med oss lite egen mat, sa vi och knackade på våra väskor med skinkor, oliver och vinflaskor.
Montseny har länge varit en tillflyktsort för Barcelonaborna när hettan och stadslivet i staden blir för påträngande. Bergen i området sträcker sig upp till 1 700 meter över havet och klimatet och växtligheten varierar med höjden. Vi sätter oss på vår balkong och tittar ut över bergen. Hotellet är rustikt och trivsamt med fina detaljer. Förutom ett nyförälskat par vi såg skymten av när vi kom och ett trevligt par från Kanada som vi träffade i receptionen, verkar vi vara de enda gästerna på hotellet.
På eftermiddagen gör vi en vandring till ett vattendrag i närheten. Marken är torr men de grönskande träden ger skön skugga. Delar av Montseny är klassat som biosfärreservat av UNESCO och vi ser ek, korkek, bok och tall. Här ska också finnas vildsvin och rovfåglar. Men vi ser inga sådana och får nöja oss med en jättelik skalbagge som kommer surrande genom luften rakt emot oss och trots våra flyktförsök flyger rakt in i oss.
Väl tillbaka på hotellet svalkar vi oss lite i utomhuspoolen och lägger oss och läser i skuggan. Innan mörkret börjar falla promenerar vi nedåt på den lilla bilvägen och njuter av utsikten. Vi passerar en hästhage och kommer ner till en gård med flera gamla stenhus. Där möter vi en barnfamilj från Holland som hyr ett av husen. Barnen leker i utomhuspoolen. Föräldrarna bjuder oss på vin och berättar att de flög med Ryanair till Girona och tog regionaltåget mot Barcelona till Sant Celoni. Där hyrde de en bil och körde upp hit.
- Det här passar oss perfekt, säger pappa Henk. Här uppe har vi lugn och ro och så har vi Barcelona en timme bort. Till och med ungarna tycker det är bra. Det är vårt tredje år här och det blir inte särskilt dyrt heller.
De säger att de kanske ska gå upp till vårt hotell och äta någon dag, eftersom de flesta andra restauranger i närheten har stäng för tillfället. Lokalbefolkningen har åkt på semester nu, innan anstormningen av folk som kommer i augusti när spanjorerna får semester. Vi letar oss hemåt i beckmörker och somnar med öppna dörrar. Luften är sval och utifrån hörs de stilla ljuden av landsbygd.
Tidigt nästa morgon påbörjar vi vandringen till en av de högsta topparna i Montseny, berget Matagalls, 1 697 meter högt. En halvt igenvuxen stig ringlar uppåt. Landskapet skiftar sakta från täta träd till grässlätter. När vi kommer upp på toppen har vi fri utsikt åt alla håll. Närmast oss finns en handfull andra höga berg, och i fjärran breder slättlandet ut sig. Ovanför oss har molnen börjat dra ihop sig oroväckande snabbt. Vi börjar småspringa nedför. Åskan dundrar plötsligt i närheten och vi får hejda oss själva för att inte snubbla. Regndroppar börjar falla. Vi når hotellet på en tiondel av tiden som det tog oss att komma upp, men nu har regnet slutat och molnen skingrats.
Svettiga och på skakiga ben slår vi oss ned på hotellets uteservering och beställer en kall öl. Vi blickar ut över bergen. Då intar ett bröllopssällskap den lilla kyrkan bredvid, som hör till hotellet. Den tidigare så tomma gräsmattan fylls med gäster i glänsande och välstrukna kostymer och klänningar. Uppsättningar med färgglada blommor dekorerar gräsmattan framför kyrkan. Vi följer nyfiket bröllopet på avstånd.
Många spanska par gifter sig på något av de fina hotellen i Montseny. På hotellet som vi bor på brukar det vara ett sextiotal bröllop per år och det gäller att boka långt i förväg om man vill hålla det på en helg. På kvällen äter vi middag i hotellets restaurang ”La Borda de l’Avi” med det kanadensiska paret från hotellet. Restaurangen har rykte om sig att vara en av de bästa i Katalonien. Vi beställer kid lamb och får in ett ordentligt ben av ett lamm. Det är otroligt mört, saftigt och gott. Servitrisen berättar att det tillagats på låg värme i sju timmar, insvept i folie så att det kokat i sina egna safter.
Innan vi lägger oss ser vi en annons i tidningen om en konsert som lockar i Barcelona följande kväll. På dagen för konserten står vi mitt i Barcelona, omgivna av det pulserande ljudet av en spännande storstad full av möjligheter.