Kefalonia är en naturskön ö i Joniska havet som lockar kändisar i massor. Bland annat skryter man om att Lady Di bytte ring med Prins Charles just här. I sommar satsar allt fler resebolag på direktcharter hit.
Förlovade sig Lady Diana på Kefalonia? Myter och litteratur flyter ihop på denna ö som är ett äktenskap genom seklerna mellan Grekland och Italien. Kärlekshistorien mellan sköna Pelagia från Kefalonia och italienska kapten Corelli i Louis de Berniéres roman Kapten Corellis mandolin är en vacker litterär bild av detta starka band. Liksom Pelagia attraherades av Corelli under andra världskrigets slut har denna stolta, gröna ö fortsatt att inspireras av Italien sedan venetianarna styrde den år 1500–1797. Detta är en av få platser i Grekland där turkarna aldrig fick herravälde.
Husen med sina ockraputsasde fasader kunde vara tagna från en siciliansk by. Inga vitkalkade hus med blå fönsterluckor. I barerna spelas oftare kantater än rebetiko och mer mandolin än bouzouki. Arvet märks även i ortsnamn som Komitata, Fiskardo och Skala. Kanske är det en chimär. Men det säger nog ändå något på djupet om kulturblandningen mellan dessa brödrafolk i södra Europa. Denna sex mil långa ö, fyra mil från fastlandet och Peloponnesos, är den största av de joniska öarna med en yta som halva Rhodos. Vacker, men inte insmickrande.
Eleganta Rita Zapantis äger Starlight Hotel i öns mest charmigt turistifierade by, Skala, på den södra udden. Nästan hela hennes generation flyttade till USA efter den stora jordbävningen 1953 då befolkningen översteg hundra tusen, att jämföra med dagens fyrtio tusen. Rita har återvänt efter ett halvsekel i New York. Liksom flera andra äldre jag samtalar med har hon skön accent à la Robert de Niro i Gudfadern. Hennes historia är nästan lika mättad av dramatik som maffiafilmens:
– Allo sir, how ya doin? Ya like da otel? frågar hon när jag sätter mig i en fet läderfåtölj i hotellobbyn. Jag och min blivande man flydde till USA när jag var femton år. Många kommer tillbaka med pengar de tjänat på grekiska restauranger och investerar i hotell här. De enda som inte är välkomna är tyskarna. They raped and killed almost all of us.
Trots många långa stränder med Greklands klaraste vatten, grönaste natur och gästfria människor var kefalonierna fram till nyligen inte intresserade av turister. Först på nittiotalet började några av charterbolagen så smått att få fäste. Långt efter Kreta, Rhodos och grannöarna Korfu och Zakynthos. Varför?
– Vi kefalonier har länge varit rika och stolta av skeppsredning, båtbyggande, vin och olivolja. Men vi välkomnar turister hit i dag.
Rita Zapatis skulle gärna se att de kom under oktober och mars, hit till Greklands mildaste vinterklimat:
– Det är ofta arton, tjugo grader på dagarna i januari.
Den dramatiska historien med krig, jordbävning och uppbrott har gett öborna en stark integritet. Andra världskrigets erfarenheter var brutala. Tyskarna dödade tio tusen italienska soldater och öbor. Man hittade en sjö full med lemlästade kroppar efter att nazisterna retirerat. Men såren har börjat läka, mentaliteten förändras med en ny generation och mentalt grus mals av historiens kvarnsten till finkornig sand. I stället hindras turistexploateringen i dag främst av jordbävningsrisken. Inga hotell får vara högre än tre våningar. Många har cementpelare nerborrade sex meter ner i jorden som ska hålla husen intakta, om ön skulle drabbas av en ny förödande jordbävning. Det gör hotellen charmigt familjedrivna. Men även svårare för charterbolagen som vill ha många bäddar. Med ett undantag: öns stora turistcentrum Lassi där det finns några stora och trista hotellkomplex. Generellt är känslan mera ”upmarket” än på Rhodos och Kreta, för att använda hotellbusinessens omskrivning för något bättre hotellrum, högre standard och lite dyrare priser.
Än så länge är det mest engelsmän som reser till Skala. Det blir det ändring på när svenska charterbolag etablerar sig här till sommaren. Byn har lite avmätt atmosfär, som Toscanakustens tillbakalutade strandbyar med sina pinjelundar och parklekar på torgen. Pikiona är en av de mest stajlade barerna jag sett på en grekisk ö. Röda cylinderformade lampor lyser upp den skymmande kvällningen. Men Kefalonia är inte främst en destination som tillfredsställer nattlivssuget hos partydjur på jakt efter sex, drugs and rock’n’roll. Folk som söker lugn blir nog bättre tillfredsställda.
Vi avrundar natten i Captains bar som serverar färgglada drinkar med halvmeterlånga sugrör under ett gigantiskt olivträd. Bob Marleys Is this love i högtalarna och några salongsberusade engelska ungdomar flörtar med varandra vid bardisken.
Nästa gryning tar jag hyrbilen norrut längs västkusten förbi öns huvudstad Argostoli. Jag ser inte skymten av några sådana där sorglösa ungdomar i badkläder på Vespa som susar mellan stränder och barer. Det är inte lika enkelt att ta sig runt här som på mindre kykladiska öar. Avstånden är långa, vägarna branta och få av dem korsar ön. I inlandet reser sig en hög bergskedja med 1 628 meter höga Mega Soros som högsta topp. Vägen slingrar sig i branta hårnålskurvor förbi cypresskogar bort mot Myrthos strand som brukar rankas bland Europas vackraste. Utsikten ner mot det turkosa havet är en färgsprakande kontrast i färgpaletten jämte bergssidornas smaragdgröna skogar och strandens gnistrande kritvita. Här hamnar alla, förr eller senare, som semestrar på Kefalonia under högsäsong. En rekommendation är att komma vid tiotiden efter att de första solstrålarna når ner över det branta berget, eller sen eftermiddag.
Ett par kilometer norrut ruvar öns mest intagande by Assos vid en pyttehamn som påminner om en inbäddad lagun med en liten klapperstensstrand. För att försvara sig mot pirater byggde venetianerna flera försvarsborgar som står kvar på ön. Den mest kända är denna ovanför Assos. Turistrepresentanter och hotellägare på ön hävdar att Prins Charles och Lady Diana förlovade sig vid borgen en ljummen sommarkväll. En del personer jag frågar menar att det är en skröna. Expressenjournalisten Cecilia Hagen ger i sin bok Mina resor med Diana sin syn på saken: ”Lady Di och prins Charles förlovade sig i Buckingham Palaces trädgård. Det sägs att de semestrade på Kefalonia ibland. Men att de skulle ha förlovat sig i Assos verkar vara ett alltför smart PR-trick”.
Oavsett sanningen om Lady Dianas och Charles kärlekshistoria är Assos en av Kefalonias skönaste platser. Sant är åtminstone att flera solnedgångsscener i filmatiseringen av Kapten Corellis mandolin spelades in just här. Jag avnjuter en halvliters glasstjock, krämig yoghurt med ljuvligt halvbitter honung, som skulle räcka för en hel mormonfamilj. En segelbåt lägger ljudlöst an bredvid.
Dagen börjar arta sig till en liten privat forskningsresa i kändisarnas glamorösa Kefalonia. Det naturliga målet är förstås öns mest omtalade utflyktsmål, gamla fiskebyn Fiskardo ett par timmars svindlande bilfärd bort längs västra sidans panoramavägar, på öns nordspets. Fiskeläget är i dag lika genuint grekiskt som om John Travolta skulle dansa zorba eller McDonald’s började sälja greksallad. Vissa restauranger serverar fisk som smakar som upptinade fiskblock för 200 kronor tallriken … Satsa på middag i någon av de angränsande byarna på kullarna i stället.
Yachterna ligger förtöjda vid pastelligt ljusblått, rosa och gult uppfräschade fasader. Hårdspacklade segeldamer i stora solskärmar med loggan ”Volvo ocean race ” skålar i Dom Pérignon på restaurangerna. I dag är Fiskardo segelöverklassens och celebriteternas meetingpoint i detta Greklands Saint-Tropez. Madonna, Leonardi DiCaprio och Steven Spielberg har setts strosa runt här. Tom Hanks sägs älska att äta middag i Fiskardo. Han äger ett hus på Kefalonia. Sägs det. Sant är åtminstone att hans ansikte sitter på ett foto på väggen på en av restaurangerna.
Det är siesta och trycket i serveringarna har lättat. Hettan bedövar även alla välmående katter som verkar ha sprungit och gömt sig. Jag och fotografen Camilla tittar in i ett renoverat hus med snygga mahognybjälkar i taket och småpratar lite.
– Hallå, är ni från Sverige, ropar Gerassimos Fourlanos från sin siesta på loftet inne i huset som också rymmer hans grek-thai-restaurang Lord Falcon.
Han arbetade under fjorton år som jurist i Stockholm innan han flyttade tillbaka till sitt Kefalonia. Men det har inte bara varit lätt att flytta hem till sitt fädernesland, avslöjar han.
– Vissa greker är arroganta och osäkra inför utlandsgreker som återkommer. Joniska öarna har gott renommé i Grekland. Vi tillhörde ju Venedig länge och här spelar vi mandolin i stället för bouzouki. Jag för min del hade föredragit att Kefalonia hade tillhört Italien, de är mer medvetna om kvalitet och stil. Basta!
På vägen tillbaka till vårt hotell i Argostoli betonas längtan efter Italien av medryckande musik på ett kafé i betagande bergsbyn Komitata. Melodin känns romantiskt italiensk men orden är omisskännligt grekiska. Utsikten över Odysseus ö Ithaka och den osannolikt vackra och bergiga östra sidan av ön är … ja … hänförande.
I bilen på vägen hem i skymningen tar jag en svalkande glassbägare på ett café i bukten Agios Efemia. Efter en dag mättad av skönhet kan jag konstatera att filmen som baserade sig på Kapten Corellis mandolin, och som spelades in här på ön, ger en rättvis bild av de vackra husen, byarna, bergen och havet.
Liksom John Berendts Midnatt i ondskan och godhetens trädgård betydde mycket för turisttillströmningen till Savannah i Georgia, har Kapten Corellis mandolin betytt mycket för Kefalonias turism. Filmen lockade mig och många andra hit och har inneburit en kraftfull marknadsföring utomlands. Något som öns bar- och restaurangägare inte var sena att utnyttja. I Skala finns ju Captains Bar, i Sami och Agia Efemia restauranger som heter Captain Corellis Restaurant. Att sedan just dessa matställen känns som de största turistfällorna på en annars stolt ö med integritet, må väl vara förlåtet.
Dagen efter besöker jag, mitt bland all denna sköna natur och Greklands klaraste havsvatten, öns smakfullaste, mest estetiskt fulländade och kändistäta hotell: Art Hotel Emelisse. De privata villorna klättrar dolt bakom en pinjesluttning nerför klipporna några kilometer utanför Fiskardo. Stämningen vid poolen är så där tyst, tillbakalutat mondän. En snygg kvinna i trettioårsåldern läser Lady Chatterleys älskare. Soffgruppen i dovt vinrött vid poolkanten, de stora parasollen i grovt blått tyg, allt andas smak och genomtänkt estetik. Och utsikten med poolytan som smälter samman med havet går inte av för hackor. Ön Lefkas syns tydligt genom det varma eftermiddagsdiset.
– Hej, micket, micket välkomna! hälsar den unge, sympatiske och jeansklädde ägaren Harris Tsimaras på lätt bruten svenska.
Han bodde flera år i Sverige då han var sambo med sin svenska flickvän.
– I dag arbetar hon på den grekiska ambassaden i Stockholm. Vi har fortfarande bra kontakt och det var faktiskt hon som kom med idén att jag borde bygga detta hotell!
Liksom många andra äventyrliga och reslystna entreprenörer på ön som blivit rika på skepp, båtar och vin lämnade Harris familj Kefalonia, men kom tillbaka och investerade här på senare år.
– Vi startade trenden med art-hotel. I dag vill alla kalla sig art-hotel. Vi hittade denna plats för tio år sedan och öppnade hotellet för fem år sedan. Det var ett helsike att få byggtillstånd här. Den grekiska byråkratin är brutalt långsam och förbaskat krånglig, berättar Harris Tsimaras.
När de rika och berömda kommer hit kan de få en privat villa med egen pool. Dessutom har Art Hotel Emelisse egna klippor med en stege rätt ner i det klarblanka havet. Norska prinsessan Mette-Marit bodde här nyligen, liksom Naomi Campbell. Sjuttiofem procent av gästerna är engelsmän, exklusiva kunder kommer hit med Select Travel från Sverige. Och bröllopspar gifter sig i hotellets eget kapell.
– Det skall vara en personlig och exklusiv känsla att bo hos oss. Därför är vi måna om detaljer. Vi gör vårt eget bröd. Mamma gör fikonmarmeladen, gästerna älskar den, säger Harris och gestikulerar stolt med armarna.
Vi blickar över sundet mot Odysseus mytomspunna hemö Ithaka:
– Det är snart den enda billiga ön att investera hotell på i hela Grekland. Men säg det inte till någon … säger Harris med spjuveraktig blick. Titta där ute kommer vattenbåten. Och där borta på den stranden brukade Lady Di simma varje morgon. Hon och prins Charles förlovade sig i Assos venetianska borg här på Kefalonia...