Vin, bad och blå böljor så långt ögat når. På en seglats i Kroatiens skärgård handlar tillvaron om tillbakalutad njutning bland tusentals kobbar och öar.
Text: Linda Iliste
Foto: Christian Gustavsson
– Nej, nej, nej, så här går det inte till! Nu ska du i!
Skeppare Fredrik Olsson kommer resolut gående över akterdäck med båda händerna utsträckta framför sig. Han har sett min obeslutsamhet där jag står vid relingen intill båtens badbrygga. Vi befinner oss under gassande sol i ett sund mellan småöarna Planikovac och Borovac utanför Hvars västkust, och här finns inget utrymme för tvivel. Vi har just ätit lunch och nu ska det badas, därmed basta.
– Nej, nej, nej! hör jag mig själv upprepa med ett tjut när jag reflexmässigt sprintar ut i det spektakulärt kristallklara Adriatiska havet.
Den svalkande böljan mot varm, brunbränd hud känns som en kalldusch, men förvandlas snabbt till något fullkomligt ljuvligt. Jag simmar upp och ner under ytan en lång stund i det ljumma, mörkt turkosblå vattnet.
Den kroatiska skärgården är näst störst i Medelhavet, och de 1 246 öarna välkomnar med allt från festglada hamnlägen med strandklubbar på rad till förtjusande ödsliga naturhamnar där de få lokalborna knappt syns till. Däremellan: ett semesterparadis av familjevänliga stränder, vingårdar, honungsmakare, lavendelfält, historiska lämningar och finfina farvatten för nöjesseglare.
Det har gått ett par dagar sedan vi mönstrade på i hamnen i Primošten på fastlandet, ungefär 40 minuters bilfärd från Splits flygplats. Då var det närmast stiltje. Det ändrades snabbt när vi satte kurs mot ön Šolta och vår allra första anhalt, marinan vid viken Maslinica. Vädret var oklanderligt men det rådde gammelsjö, det vill säga hög sjö som fick oss att guppa rejält trots att de kraftiga vindar som orsakat dem mojnat. Kroatiens skärgård har detta rykte om sig, att vara lynniga vädergudars tillhåll. Det gäller dock främst områdena runt nationalparken Kornati där den ökända vinden bora kan slå till, ofta oväntat. Undertecknad har själv minnen av mössa, täckjacka och sjösjuka från seglatser i dessa vildsint vackra trakter. Men den här gången har vi som är ombord – en handfull skara från Sverige, Danmark och Norge – enats om en rutt utanför mellersta Dalmatien.
Området är känt som Splits norra skärgård och kännetecknas av att den har något färre men större öar, enstaka grund och skönt pålitligt sommarklimat. Det går utmärkt att öhoppa med båttaxi och färjor. Vi navigerar dock med en alldeles egen segelbåt under ledning av svenskägda More Sailing, en seglingsarrangör som startade för ett årtionde sedan, efter att vännerna, numera äkta makarna Malin Stom och Einar Halldin satt ihop en privat seglingsresa för sina vänner – och insåg hur roligt det var. Att Malin, Einar och deras personal kan Kroatiens arkipelag är en underdrift, övärlden är både deras sommarkontor och lekplats. Vårt flytande hotell heter More Grey, och hennes 55 fot är byggda för att hålla supersnabb prestanda med god gång i såväl lätt bris som kuling.
Även om vi alla har befunnit oss på båt mer än en gång tidigare är det inte alla som har seglarvana. Men det gottgör skeppar-Fredrik och kollegan Bella Carlson, vår värdinna. Under skärgårdsäventyret hjälper vi ofta till att hissa och fälla segel, stå vid rorkulten, kasta ankar och lägga an. Det är roligt att försöka lära sig läsa sjökort, att försöka få en instinktiv känsla för hur lång en nautisk mil är eller hur många knop vi guppar fram i. Men det är inget måste. Det finns över huvud taget inga måsten. För den som bara vill ägna dagarna åt att dyrka solen och hoppa från badbryggan går det alldeles utmärkt. Dagarna är sig harmoniskt lika. Men vi glider in och ut från det ena mer hänförande stoppet än det andra utmed öarna Šolta, Vís och Hvar. De särpräglade öarna gör varje uppehåll spännande på sitt helt unika vis.
Ombord finns bekvämligheter i form av fem hytter, tre toaletter, två salonger och ett stort pentry. Just pentryt besöker vi bara när vi vill plocka godsaker ur kylskåpet eller fylla på glaset med iskall, torr rosé. Det är annars Bellas domän. Varje dag serverar hon måltider baserade på kroatiska råvaror. En del av dem har inhandlats i förväg på fastlandet, men varje morgon smiter hon iväg till små bagerier, marknadsstånd och livsmedelsbutiker ute på öarna för att fylla på skafferiet med så lokala och färska varor som möjligt.
De senaste åren har Kroatien varit en av de stora vinnarna när det gäller svenska restrender. Varje år förverkligar fler svenskar drömmen om det kroatiska landskapets praktfulla kulörer, frodiga vegetation och terrakottafärgade fiskelägen och hamnstäder. Turistboomen har lett till att den inhemska valutan kuna är stark, men priserna är tämligen blida för oss nordbor. Summan för en vällagad middag på dagsfärska fångster inklusive vin på en hygglig restaurang landar ofta runt hundralappen. Inte ens vid det forna venetianska 1700-talsslottet Martinis Marchi, moderniserat till lyxhotell med fin restaurang i Maslinicas marina, svider det speciellt mycket i plånboken. Här finns sju flotta sviter, spa och pool, men för oss som har en hytt att krypa till kojs i räcker restaurangen gott och väl. Efter att vi ätit oss mätta och glada på grillad bläckfisk och skaldjurspasta höjer vi våra glas i en after sail-skål. Utsikten över lyxyachter, blekt guldbruna hus, glödande cerise bougainvillea och aleppotallar kommer på köpet.
Mest magisk skönhet bjuder emellertid morgnarna på. Tidigt, tidigt dukar Bella fram frukost i kajutan. Bordet dignar av luftig gröt, nybakat bröd från bagaren i hamnen och ett mischmasch av kroatiska delikatesser.
– Frukterna och grönsakerna tar jag för givet att ni känner igen. Men den här fårosten kallas paški sir och den lufttorkade rökta skinkan heter pršut, berättar Bella medan vi fyller tallrikarna till brädden.
Vi har alltid ett par timmar på oss för egna upptäcktsfärder i land innan det är dags att kasta loss. Från marinan Kut till det större ditot i centrala Grad Vís tar det inte många minuter att strosa. Det är en promenad kantad av kaféer, butiker och vinotek med flaskor från någon av alla de vingårdar som täcker 20 procent av ön.
Mer liv är det på Hvar. Inte minst runt Grad Hvar som trots sitt rykte om att vara övärldens partycentrum har lyckats behålla charm och skönhet med anor från 1600-talet. Ett stenkast från hamnpromenaden hittar vi en smaragdgrön vik, här tar vi ett morgondopp utan att några andra själar syns till. Desto fler har hittat till Riva. Hotellet öppnade redan 1927, men det är först på senare år som det har tillskansat sig rykte om att vara öns mest stilfulla boutiquehotell. Bakom designen står Jestico + Whiles och i liggaren står namn som Steven Spielberg och Keira Knightley.
Tillvaron på båten gör oss till en sammansvetsad trupp, men ute till havs är friheten stor att gå in i sitt eget mikrokosmos över en bok eller med en podcast i lurarna. Ofta försjunker vi rätt och slätt i panoramat som aldrig slutar att förtjusa. Titt som tätt ropar någon: ”Badpaus!”. Och innan vi vet ordet av har klockan slagit två, vi har förflyttat oss ytterligare nio nautiska mil och Bella ropar: ”Lunchpaus!”.
– Den här maträtten heter ćevapčići. Det är milt kryddad köttfärs som serveras med grönsallad, finhackad rödlök och tomat. Kronan på verket är färskosten kajmak och en rejäl klick ajvar, berättar Bella och visar hur hela härligheten ska omslutas av ett fluffigt bröd och ätas med händerna.
I de här krokarna är ćevapčići vardagsmat, en slags kroatisk kebab om man så vill. För oss smakar det sommar, frihet och svårslaget gott. Till efterrätt blir det hemlagad pannacotta med färska bär, sedan väntar ännu en lång simtur.
På öarna finns många områden som är så gott som oåtkomliga via annan väg än havet, vilket gör egen båt till ett oslagbart färdmedel. En sådan plats är stranden Stiniva, som har utnämnts till den vackraste i hela Europa. Stranden skymtar mellan de grovhuggna klipporna på ön Vís södra kust. Det är omöjligt för More Grey – ja, för de flesta segelbåtar – att komma nära på grund av den snäva, något krökta viken. Tur är nog det, för på så vis hålls stora sällskap borta. Ännu en gång dyks det från reling och badbrygga, sedan simmar vi in till den kritvita klapperstenslagunen. Berghällarna klädda i gröngrå macchia reser sig högt runt omkring, och trots att Stiniva är så vida omsusad känns det som om vi har hittat en hemlig plats. Evigt kluckande vågor, ett litet familjeägt kafé och noll solstolar gör det till sinnebilden av medelhavsfrid.
När vi anlöper marinan i medeltidsstaden Trogir har det hunnit bli kväll. Det har också hunnit bli vår resas slut. Det är en närmast perfekt avrundning i underbar sagoboksmiljö. Gamla stan i Trogir är världsarvslistad av Unesco och förevigad i tv-serien Game of Thrones, som en fiktiv handelshamn på kontinenten Essos.
Vi går på upptäcktsfärd bland blott axelbreda kullerstensgränder, hamnar härligt vilse och inser sedan att vi går i en cirkel. En sista gemensam middag på den söta innergården till Restaurant Monika följs av ett par drinkar på det centrala torget. Vår sista after sail blir ett utdraget och glatt farväl. Känslan av att vara lätt rund under fötterna är inte så mycket på grund av alkoholen; tillbaka på fastlandet sitter vågornas vaggande kvar i benen ett tag. Minnena däremot, de stannar troligen för alltid.