Förtrollande gryningar över dimhöljd regnskog, nära möten med vilda orangutanger och bad i vattenfall. Borneo lockar med gröna äventyr i en av jordens häftigaste miljöer. Här får vi uppleva Djungelboken på riktigt.
Text & foto: Roger Borgelid
Djungeln vaknar långt före gryningen. Ljuden från gibbonapornas kluckande skrik ackompanjeras av cikadornas symfoni och jag kan knappt skönja våra skepnader när vi sakta rör oss genom mörkret. Vi har startat tidigt för att få uppleva soluppgången och i samma stund som vi kliver ut på den första hängbron uppe i trädkronornas “canopy walk”, 30 meter ovanför marken, släpper natten sitt tag.
Synen som möter oss är som hämtad ur en saga. Dimman dansar genom regnskogen som beslöjade älvor i gryningsljuset. Här och var reser sig några trädkronor ur täcket och bildar olika lager i landskapet, för att snart försvinna i dimman igen. Det känns som att befinna sig i ett ständigt skiftande konstverk och vi blir stående andlösa inför skådespelet. Det här är Borneo – när drömmen får leva.
Få platser på jorden omges av ett sådant skimmer av mystik som världens tredje största ö. Det mytomspunna Borneo har i alla tider kittlat våra vildaste drömmar om otämjd djungel, huvudjägare och förunderligt djurliv. De senaste decennierna har bilden delvis raserats av skoningslös verklighet och Borneo har oftare förknippats med skogsskövlingar och oljepalmsplantage, där nära hälftens av öns tropiska skog har fallit offer för skogsbolagens motorsågar. Men just här i Danum Valley är paradiset intakt.
Här i Shabas världsberömda naturreservat väntar jordens äldsta, ursprungliga regnskog, ofattbara 130 miljoner år gammal, fortfarande opåverkad av människan. Bara två timmars bilresa från den närmaste staden, Lahad Datu, kan vi ta del av djungeln som den alltid har varit, en bit av jorden så som den en gång skapades och på så vis nästan snudda vid tidernas begynnelse.
Danum Valley rymmer också ett av vår planets artrikaste miljöer och äldsta ekosystem. På en yta av 44 000 hektar har man identifierat inte mindre än 320 olika fågelarter, 124 arter däggdjur, 72 arter ormar och över 200 växtarter per kvadratkilometer.
– Den här skogen är ett himmelrike för allt levande. Varje varelse, varje djur, fågel och växt, lever i sitt naturliga habitat och samtliga spelar en viktig roll för att hålla regnskogens ekosystem intakt och levande. Det var så här jorden skapades för att vara, säger vår guide Calixtus, när vi efter soluppgången återvänder till lodgen för frukost.
Calixtus Laudi föddes och växte upp i djungeln. Han tillhör det nomadiska Dusun-folket och fick som barn lära sig att spåra, jaga och sätta fällor i skogen. Under några demoraliserande vuxna år var han anställd på ett kontor, men blev olycklig av att vara instängd i en stad och återvände till det element där han hör hemma. Nu är han inne på sitt tjugonde år som guide för Borneo Rainforest Lodge – och likt en farsan Baloo ska han de kommande dagarna lära oss allt han kan om djungelns hemligheter.
Han visar oss hur mimosaplantan försvinner när man rör den, vilka växter som är giftiga, vilka som kliar och sticks, hur man upptäcker en elefant i djungeln eftersom de märkligt nog inte går att höra trots sin storlek, vilken stam man ska knacka på för att påkalla uppmärksamhet om man går vilse (vilket aldrig händer i Danum Valley, då man alltid går med guide), vilket träslag som kistorna vid Sungai-folkets gravplats är byggda av och hur man känner skillnad på urindoften från en makakapa och en orangutang. Han låter oss smaka på vildväxande ingefära, visar insekter som kan krypa ihop som bollar och förmedlar statistik på regnskogens syreproduktion. Men framför allt har han en smått övernaturlig gåva att upptäcka djur långt innan någon annan. Och han gör det med en skön stajl.
Vi kan vara ute på vandring utan en tillstymmelse till djurliv i den täta vegetationen, när han plötsligt kan stanna till, sniffa lite med näsan i luften och säga “longtail makak around”. Eller på ett avlägset prassel i trädkronornas lövverk utbrista: “orangutang… male!”.
Som till exempel under den här första förmiddagen, då vi knappt har hunnit att lämna frukostbordet innan Calixtus exalterat viskar: “redleaf monkey with baby”. Och där, alldeles intill stigen, bara 100 meter från lodgen, sitter en familj röda apor i ett fruktträd och stirrar nyfiket på oss medan de äter. Den minsta svingar sig mellan grenarna för att, som Calixtus säger, showa – ja, apa sig, helt enkelt.
Desto skyggare är orangutangen. Calixtus berättar att namnet orangutang kommer från när apan första gången upptäcktes för länge sedan. Då trodde infödingarna i byn att det var en människa som kom ut ur skogen. Därav orang (människa) utan (skog) – människa av skogen. Och visst är det lätt att känna släktskap med denna djungelns charmigaste karaktär.
– De påminner väldigt mycket om oss, inte bara till utseendet utan också i beteende, säger Calixtus. När de ska sova bygger de sig en säng, med löv som både madrass och kudde, och precis som oss börjar de dagen med morgontoalett. De har också bra bordskick, till skillnad mot exempelvis makakapan som smaskar och skräpar ner. Orangutangen plockar upp efter sig. Och när det regnar använder den bananlöv som paraply.
Orangutangen har blivit lite av en symbol för Borneo, som ett av skogskövlingens stora offer. När deras hem avverkas dör många av svält, andra skjuts och många blir föräldralösa. En del räddas i olika ekoprojekt, där Sepilok Rehabiliteringscenter är det mest kända. Där kan man som turist träffa aporna på nära håll, se dem matas och leka i träden – låt vara i en djurparksliknande miljö.
Här i det vilda är orangutangen svårare att upptäcka. Ibland kan det gå en hel vecka utan att någon syns till i reservatet. Men vi har osannolik tur – eller om vi ska kalla det för Calixtus – och ser tre på två dagar. Den första redan när vi korsar Danum-floden och rör oss djupare in i skogen. Calixtus sätter näsan i vädret och vi anar utdelning. Och där, långt uppe i grönskan, skymtar vi den orangea pälsen. Först håller den sig på avstånd, besvärad över uppståndelsen nere på marken. Men när andra turistgrupper lämnar platsen vågar den sig närmare. Till slut hänger den i en gren alldeles ovanför oss, kliar sig på hakan och ser mig rakt i ögonen när jag höjer kameran – och jag bara väntar på att han ska ta tag i min arm och rycka med mig in i djungeln och sjunga “Försök inte lura mig gosse”…
Ännu närmare bekantskap gör vi med regnskogens blodtörstigaste invånare. Vi hade blivit varnade för blodiglarna redan innan, till och med köpt särskilda blodigelstrumpor som ska knytas fast långt upp på benen ovanför byxorna för att skydda, vi har dragit åt skärp och trots hettan satt på dubbelt långärmat. Men det hjälper inte.
De hänger från bladen längs stigarna som vajande tentakler i vittring efter blod och de hittar in överallt. Jag drar loss två stycken i armhålan och en annan på ett betydligt känsligare ställe, bara före lunch. Den ena är helt blodfylld och tjock som prinskorv. I början känns det obehagligt, men efter ett tag blir det vardag och nästan lite coolt. Och de är inte alls farliga, berättar Calixtus.
– Tvärtom, så används de i många kulturer faktiskt i medicinskt syfte. De suger ut koagulerat blod och frigör ett ämne som gör att blodet ska fortsätta att cirkulera. Det gör att det ibland kan blöda flera dagar innan det läker, men det ger ingen infektion och är inte skadligt på något sätt.
Den största utmaningen är annars värmen. Med 35 grader och en luftfuktighet på över 95 procent, är det nästan som att vandra runt i en ångbastu. Redan efter en timme kan jag vrida ur tröjan av svett. Allt blir blött. Inget torkar. Kläder ruttnar och får slängas.
Kanske är det just detta som förvånar mig mest. Hur intensiv och påträngande djungeln är. Doften av förmultnelse, kakofonin av ljud, småkryp överallt, lianer som slingrar sig, växter som bränner, svampar som växer, termiter som äter – allt i ett ständigt pågående och närmast skönjbart kretslopp av liv och död.
Men vi har våra oaser. Efter tre timmars vandring kommer vi fram till ett vattenfall med en naturlig pool nedanför och vi kastar oss i det svalkande vattnet, känner det skölja över våra heta kroppar, samtidigt som vi låter småfisk nafsa på våra fötter i en slags levande jacuzzi.
Och så har vi förstås förmånen att kunna återvända till en lyxig ekoresort vid dagens slut. Borneo Rainforest Lodge öppnade för 20 år sedan för att möta intresset från nyfikna turister som dittills hade bott på Danum Valley Forskningscenter, men som hade börjat att bli så många så att de störde forskningen.
Här får vi en skön fristad undan djungeln, med exklusivt boende, smakfulla bufféer och lyxiga drinkar. Här kan vi nyduschade och hyfsat torra sitta på verandan med en färskmixad mangodrink i handen, och i väntan på middagen se näshornsfåglar glida mellan träden i regnskogen bara ett 50-tal meter bort – och känna oss nöjda med allting som livet ger och allting som vi kring oss ser.
En unik och svårslagen kombination av vildmark och lyx, äventyr och komfort – med grönt samvete.
Djungellodgen är flerfaldigt prisbelönad för sin ekovänliga prägel. Tillträdet är fortfarande begränsat till 60 gäster per dygn. Man använder i stort sett uteslutande lokala produkter, gör tvål av kokosnötter och slänger sopor i nedbrytbara påsar. Man har medvetet valt bort tv, luftkonditionering och telefon på rummen – allt för minimera påverkan på naturen.
När vi sätter oss ner för middag med Calixtus den sista kvällen kan han inte sluta att prata om hur viktigt det är att vårda den här unika platsen.
– Självklart är det viktigt att våra besökare får en fin upplevelse här. Men förhoppningen är också att de ska få en så stark känsla för den här miljön så att det förändrar deras sinnen, de kanske åker härifrån som en slags regnskogens ambassadörer, med en påminnelse om vad vi har att förvalta, att vara rädda om, säger Calixtus och berättar att Danum Valley har ansökt hos Unesco om att bli världsarv.
– Då kommer det här att bevaras för alltid.
Det är på de orden jag tänker när vi nästa morgon, i ännu en förtrollande blå gryningssymfoni, lämnar djungeln och återvänder – tillbaka till människobyn.
GUIDE SABAH, BORNEO, MALAYSIA
FAKTA:
Danum Valley ligger i den sydöstra delen av Sabah, en av två malaysiska delstater på världens tredje största ö, Borneo.
Invånare: 3,5 miljoner.
Språk: Malajiska, engelska, etniska minoritetsspråk.
Valuta: Malaysiska ringit (MYR).
Tidsskillnad: Plus 7 timmar vintertid, 6 sommartid.
Visum: Behövs inte.
Säsong: Sabah kallas av sjöfarare för ”landet nedan vinden”, eftersom det ligger söder om tyfonbältet och sällan drabbas av monsunstormar. Men det här är regnskogen och där regnar det. Samtidigt är Sabah en året runt-destination med sol och värme (30–35 grader) och tropisk fuktighet året om. Torrare period från mars till oktober.
Ta dig dit:
Flyg till Kuala Lumpur och ta sedan inrikesflyg vidare till KK (Kota Kinabalu, delstadshuvudstaden i Sabah), vi flög med Air Asia. Till Danum Valley tar man sig vidare antingen med flyg till Lahad Datu (ca 1 tim) och sedan transport med bil (ca 2 tim) – alternativt landvägen hela sträckan.
Det finns flera svenska arrangörer som paketresearrangör som kan skräddarsy Borneoresor eller som har färdiga paket i sina program.
BOENDE:
Borneo Rainforest Lodge
En flerfaldigt prisbelönt ekoresort, mitt i djungeln. Helt igenom ekologisk. Därför ingen luftkonditionering, tv eller telefon på rummen (här ska man vara närvarande i upplevelsen av regnskogen), men med smakfull finish på allt från rum till generösa, allmänna utrymmen, restaurangverandan ut mot djungeln och de lyxiga bufféerna. Det finns bara 31 rum, så boka i tid. Dubbelrum från XXX kr/natt.
Gayana Eco & Bunga Raya
Två exklusiva ekolodger i smakfull karaktär på Gaya Island, en kvarts båtresa utanför KK. På Gayana Eco vilar villorna på pålar i havet och du kan i stort sett kliva rakt ur sängen ned i korallrevet och på Bunga Raya ligger de inbäddade i regnskogen. Här får man en skön försmak av Borneo som resmål – djungel möter hav, i harmoni med naturen. Också ett skönt förstastopp för jetlaggad nordbo. Dubbelrum på Gayana Eco från XXX kr/natt. Dubbelrum på Bunga Raya från XXX kr/natt.
SEVÄRT:
Trots årtionden av skogsskövling anses Sabah (av FN) vara en av världens främsta ekodestinationer, med en unik ekologisk mångfald, växande miljömedvetenhet och satsningar på hållbar turism. Här är fler gröna äventyr som du inte får missa.
Mount Kinabalu
Borneos ikoniska berg på 4 095 meter över havet är en tuff utmaning att bestiga, men belöningen är värd mödan. Sagolikt och vidunderligt i en världsarvsskyddad nationalpark.
Gayana Eco
En ekoresort med ett marint forskningscenter där du kan testa att arbeta som marinbiolog för en dag, adoptera en bit korall eller bara njuta av exotisk lyx i paradisisk miljö.
Kinabatangan River
Upplev en flodfärd genom ett av världens artrikaste ekosystem med säreget djurliv, såsom näsapor, noshörningar och pygméelefanter på nära håll.
Sepilok
Världens första rehabcenter för orangutanger. Lite djurparkskänsla, men riktig närkontakt med vår närmaste ”släkting”, den älskvärda och hotade ”skogsmänniskan”.
Selingan Island
En tropisk juvel en timme utanför Sandakan där jättesköldpaddor lägger sina ägg. Turistiskt, men att se de nykläckta ungarna krypa mot havet i månsken är en hjärtknipande upplevelse.
Sipadan
En i dykkretsar legendarisk ö på Sabahs östkust med ett av världens bästa och artrikaste dykvatten, som numera är naturskyddat med begränsad dykning.
MER INFORMATION: